Efter årtionden av krig och förfall hade ett av Kabuls äldsta kvarter, Murad Khane, begravts under två meter sopavfall och historiskt värdefulla byggnader rasade ihop på löpande band och eller höggs upp till ved. En gång vackra köpmanhus och lyxiga bostäder har genom krig och fattigdom förvandlats till ett slumområde. Lika bra att riva, tyckte många, men nu återuppstår området igen tack vare ett omfattande renoveringsarbete. Idag sjuder gatorna i Kabuls hjärta av återvunnet självförtroende.
Två byggjobbare vid restaureringen av ett tvåhundra år gammalt karavanseri i Kabul.
Reportageserie i tre delar i SR Vetandets Värld om utvecklingen av robotar i robottokiga Japan. Sändes måndag 9 november i P1. Del 3 handlar om de teknologier som just nu utvecklas för att göra framtidens robotar användbara.
De är snälla, söta, hjälpsamma – men oändligt dumma och klantiga. I Japan pågår arbetet för fullt med att göra robotarna smartare och smidigare. Men vilka är teknikerna som kan göra dem det då? I Vetandets värld idag tittar vi närmare på hur nästa generations robotar, som kan agera på egen hand, kommer att fungera.
Supersnabb robothand som kan fånga ett rått ägg i fritt fall utan att det går sönder.
Reportageserie i tre delar i SR Vetandets Värld om utvecklingen av robotar i robottokiga Japan. Sändes måndag 16 november i P1. Del 2 handlar om varför just japanerna är så tokiga i robotar.
I Sverige har vi julbocken i Gävle – en skapelse i halm som skadeglada pyromaner gör allt för att tända eld på. I Japan behandlas den mekaniska jätten som en gud. Inte i något annat land är robotar så populära som i Japan. I Vetandets värld tar vi reda på varför det är så. Och vad japanerna tänker om ett framtida samhälle där robotar och människor lever sida vid sida?
Serieroboten Gundam i verkliga livet - 18 meter hög
Reportageserie i tre delar i SR Vetandets Värld om utvecklingen av robotar i robottokiga Japan. Sändes måndag 9 november i P1. Del 1 handlar om hur robotarna förväntas förändra samhället de kommande åren.
Den senaste par åren har det varit gott om artiklar och filmer på nätet som visar robotar som utfört handlingar de inte klarade tidigare. En robot som kan simma som en fisk, robotar som arbetar i team och hakar i varandra för att bli till en större robot och robotar som lagar sig själva – eller robotar som kan iaktta människor och apa efter det vi gör. Ofta är det japaner som står bakom de nya framstegen. Men vad kan robotarna göra för nytta oss människor – förutom att kittla fantasin?
Afghanistankännaren Nancy Hatch Dupree vill ge afghanerna tillgång till böcker. Vad är det annars för mening med att lära dem läsa? I fokus-intervju i Sveriges Radio P1 med en av världens främsta kännare av Afghanistan. Sändes den 20 augusti 2009 (valdagen i Afghanistan)
Afghanistankännaren Nancy Hatch Dupree vill ge afghanerna tillgång till böcker
Afghanistankännaren Nancy Hatch Dupree vill ge afghanerna tillgång till böcker. I jättelika projekt får hundratusentals afghaner lära sig läsa – men ofta saknas det böcker och ansträngningen blir meningslös. För utan böcker har de snart glömt bort hur man läser. Den som säger det är ”afghanistans farmor”, 83 år gamla Nancy Hatch Dupree, arkeolog, författare, kulturvetare och afghanistan-kännare sedan mer än 40 år och som bor i Kabul. Nu kämpar hon för att de afghaner som just lärt sig läsa ska få tillgång till böcker.
Höga murar mellan västerlänningar och Afghaner försvårar arbetet i Afghanistan.
Varför är det så svårt att lyckas med bistånd i Afghanistan? Trots att enorma summor pengar pumpas in i landet så går det trögt med återuppbyggnadsarbetet. Säkerhetsläget gör det dyrt och krångligt och de utländska experterna gömmer sig bakom allt högre murar, men det går att arbeta på andra sätt också.
Det här Vetandets värld handlar om det man kallar återuppbyggnaden av Afghanistan – och varför det går så trögt – de senaste åtta åren har minst 250 mijarder kronor pumpats in i bistånd – men resultaten är få. Afghanerna tycker att det går för långsamt.
De som är här för att leda återuppbyggnaden är en grupp människor som lite slarvigt kallas för The Internationals – de internationella – det är de tiotusentals experter, biståndsarbetare, ambassadpersonal och rådgivare som kommit hit de senaste åren – välutbildade och välbetalda i ett av världens fattigaste länder. Nästan alla de internationella lever ett liv helt vid sidan av det normala samhället. När man går runt på gatan som en vanlig afghan, så ser man inte till utlänningarna, trots att det finns massor av dom här. Det enda man ser är höga murar och taggtråd, och avspärrade vägar – någonting som blivit mycket impopulärt bland kabuls befolkning.
Att som arkeolog inte bry sig om och studera gamla musikinstrument – det är som att betrakta ett folk som dövt och stumt – så resonerar den tyske musikarkeologen Arne Adje Both. Med hjälp av
tusentals år gamla instrument som är bisarrt formade som mytiska väsen och demoner från Amerika långt före spanjorernas ankomst, blåser han liv i utdöda kulturer.
Sedan mitten på 1800-talet har europeiska museer samlat på sig urgamla musikinstrument från olika expeditioner runtom i Amerika. Men instrumenten har sen mest glömts bort och legat och samlat damm i någon låda. Några verkligt seriösa försök att blåsa liv i dom har inte gjorts förrän först på senare år. Nu har man också med hjälp av datortomografi undersökt hur hur musikinstrumenten verkligen fungerar och är byggda.
Varför är det så svårt att lyckas med bistånd i Afghanistan? Trots att enorma summor pengar pumpas in i landet så går det trögt med återuppbyggnadsarbetet. Säkerhetsläget gör det dyrt och krångligt och de utländska experterna gömmer sig bakom allt högre murar, men det går att arbeta på andra sätt också.
Afghanistan har invigt sin allra första nationalpark. Det är sex turkosblå sjöar som kallas Band e Amir som efter mer än 30 år av motgångar äntligen har fått nationalparksstatus.
Sjöarna har bildats genom att avlagringar av stenmaterialet travertin genom årmiljoner byggt upp som en badkarskant runt varje sjö, som sen svämmar över. När nya avlagringar sen bildas så måste vattnet hela tiden söka sig en ny väg ut, och därigenom byggs kanterna upp allt mer, och så uppstår det allt högre vattenfall mellan sjöarna.
I parken runt sjöarna finns bland annat varg, räv och hjortar. Men det är ett kargt landskap och resurserna är knappa. Ett av problemen med parken har varit att få med sig lokalbefolkningen, som sett sin existens hotad på grund av en park som stänger ute dom från naturresurserna.
Vår närmaste släkting är neandertalmänniskan som dog ut för 30 000 år sedan. Nu har en internationell forskargrupp, ledd av Svante Pääbo, för första gången lyckats återskapa neandertalarnas arvsmassa.
Detta har gjorts genom att undersöka miljontals små DNA-fragment från benbitar som hittats i grottor runtom i Europa.
Kartläggningen är en viktig milstolpe för förståelsen av hur människan utvecklats. Den som har lett projektet är svensken Svante Pääbo på Max Planck-institutet för evolutionär antropologi i Leipzig i Tyskland.
– Vi är så nära släkt med varandra att du kan vara närmare släkt med neandertalarna än med mig, säger Svante Pääbo.
