Det är en av världens mest spridda sjukdomar och hotar allt fler – denguefeber. Men nu finns goda hopp om ett verkningsfullt vaccin. I och med långa utlandsvistelser drabbas allt fler svenskar av den tropiska sjukdomen denguefeber.
Men nu finns hopp om ett vaccin. Flera försöksstudier pågår och den kanske mest lovande görs i Thailand där 4 000 skolbarn fått vaccinet. Jag gjorde reportage och nyhetsinslag i Vetenskapsradion den 19 juli.
Dr Suchitra Nimmannitya på Drottning Sirikits barnsjukhus avdelning för denguesmittade
Varje år infekteras miljoner människor med dengue-viruset. Sjukdomen innebär smärtor i ben och leder, hög feber och blödningar direkt från huden. Sjukdomen sprids av en mygga som trivs bra i städer och som i takt med globalisering och urbanisering spritt sig i tropikerna över hela världen.
De flesta av oss idag levande människor har gener i oss som vi fått från neandertalaren, eftersom människor och neandertalare fick barn med varandra. Det står klart efter att forskare den 7 maj presenterade en detaljerad kartläggning av vår närmsta släktings genmaterial. Bakom upptäckten står den svenske genetikern Svante Pääbo. Upptäckten fick mycket stor uppmärksamhet och jag rapporterades bland annat med reportage i SR:s Vetandets Värld samt i Vetenskapsradions nyheter.
Svante Pääbo och hans forskningsobjekt, Neandertalaren
– Om man har sin genetiska bakgrund i Europa-Asien har man ett litet bidrag från neandertalarna. 2-4 procent av genomet kommer från neandertalaren. Det innebär att det finns ett litet bidrag bland människor idag från den här tidigare människoformen. Om man så vill är neandertalarna inte helt utdöda, utan de lever vidare lite grann i vissa människor idag, säger Svante Pääbo, vid Max Planck-institutet för evolutionär biologi i Leipzig i Tyskland.
För ett drygt år sedan presenterades ett första utkast av neandertalarnas genom, alltså hela dess arvsmassa. Nu har forskarna nått längre i kartläggningen och kunnat jämföra neandertalarnas DNA med idag levande människors.
För första gången ser man då bevis för att vi alltså har beblandat oss med vår närmsta släkting neandertalaren och tillsammans med dem fått barn. Det innebär en radikalt ny bild av människans evolution. Den populäraste evolutionsteorin fram tills idag har varit att alla idag levande människor har ett gemensamt urspung i Afrika – den så kallade out-of-africa-teorin. Men den är alltså delvis felaktig.
Det är dock bara människor med sitt ursprung i Europa och Asien som bär på gener från vår mer primitiva släkting. Afrikaner har inte blandat sig med neandertalaren. Forskarna tror därför att beblandningen skedde för ungefär 50 000 år sen, alltså strax efter det att den moderna människan lämnade Afrika.
– Så allting tyder på att det här är ett tidigt bidrag som förmodligen hände i mellersta östern, spekulerar vi, och när moderna människor kommer ut ur Afrika, de som sen kommer att befolka hela Asien och Europa, säger Svante Pääbo.
Kartläggningen innebär också att forskarna nu kan se exakt vad som skiljer den moderna människan från neandertalaren.
– Och där presenterar vi en lista på de 20 toppkandidaterna vi har. Där finns en gen, RUNX2, som påverkar skelettutveckling i kraniet och i bröstkorgen, på ett sätt som nästan påminner lite om de skillnader som finns i neandertalare och moderna människor, säger Svante Pääbo.
Våra närmaste människosläktingar neandertalarna dog ut för 30 000 år sen ungefär. Men inte riktigt ändå. Ny forskning visar att lite av dem finns i de flesta av oss moderna människor. Vår art och neandertalarna fick barn ihop och arvet lever kvar än idag. I Vetandets värld träffar vi Svante Pääbo, svensk forskare vid Max-Planck-institutet för evolutionär biologi i Leipzig, som arbetat med genanalyserna av ben från neandertalare.
Intervju med genetikern Svante Pääbo som sändes i Vetandets värld Fokus i SR P1. Svante Pääbo är mannen som lett arbetet med att ta fram neandetalarnas DNA, en jättebedrift som presenterades den 7:e maj 2010 i den vetenskapliga tidskriften Science.
Svante Pääbo och forskningsobjektet, en neandertalare.
Med hjälp av tre små skruttiga benflisor som kommer från några neandertalkvinnor och som är mer än 38 000 år gamla har han kunnat bygga ihop deras arvsmassa, något som för bara några år sen ansågs omöjligt för all framtid, men som nu är genomfört.
I Bamiyandalen i Afghanistan ligger idag resterna efter världens två största buddhastatyer nedanför nischerna där de en gång stod, mer än åtta år efter det att talibanerna sprängde dem i luften våren 2001.
Blick ut ur nischen där världens en gång största buddhastaty stod
Vad ska hända med resterna? Kommer statyerna att byggas upp eller inte?
I ett reportage för Vetenskapsradion Historia i P1 besökte jag Bamiyandalen för att ta reda på om det är möjligt att bygga upp statyerna igen eller inte. Tekniken finns – men åsikterna går isär om det är rätt eller inte. Afghanistans kulturministerium, UNESCO, utländska experter – och inte minst Bamiyan-dalens invånare själva – alla har de vitt skilda ideer om vad som bör ske med de cirka 25 000 fragment som de en gång så ståtliga buddhorna idag består av.
Reportaget sändes första gången den 3 december 2009 och i repris den 25 juli 2010.
