Strax söder om Bangkok i Map Ta Phut ligger ett av världens tio största kemiindustriområden – en enorm anläggning med hundratals fabriker. Det här är Thailands baksida som turisterna aldrig får se. I december förra året vann den Thailändska miljörörelsen en stor seger då de lyckades stoppa utbyggnaden av industriområdet, efter att pekat på att boende i området drabbats av cancer.

Jag besökte Map Ta Phut för att göra reportage bland annat för miljöprogrammet Klotet i P1. Publicerat 19 maj 2010.

Tillsammans med bonden Noi Jaiting står jag och stirrar ner i en djup brunn. Nois bekymrade ansikte speglar sig i det oljiga vattnet långt där nere. Det stinker ur brunnen mitt på den lilla jordlott där Noi odlar mango, chilifrukt, thaibasilika, rambutan, jackfrukt och andra tropiska läckerheter. Men något stämmer inte. Noi skär upp en mango och visar hur fruktköttet är missfärgat. Eller hur chilifrukterna är små och hopkrympta. Bladet på flera träd ser sjuka ut.

Men det är inte det värsta. Det värsta är att flera av Nois familjemedlemmar har dött i cancer.

– Flera av mina familjemedlemmar har dött i cancer och kroniska magsmärtor. Trots allt detta så säger hälsovårdsmyndigheterna att det inte finns någon koppling till industrianläggningarna som ligger runtomkring oss, säger Noi, som är mycket upprörd när jag pratar med honom.

Han är 71 år och har bott här i hela sitt liv. För 26 år sen kom fabrikerna och sedan dess har allt förändrats. Noi fick sin mark tvångsinlöst och tvingades flytta. Nu bor han på den här lilla jordlotten mitt i ett stort industriområde där vattnet stinker i brunnarna och där surt regn har lärt folk här att det gäller att snabbt ta en dusch om man blir blöt i regnet. Annars får man hudutslag, det berättar Arom Sodmanee, som också bor här i området……