Christian Marks, utgivare av afghanska Safi Airways ombordtidning. Foto: Marcus Hansson.
Till de mer kommersiellt slätstrukna och tråkiga tidskriftsbranscherna hör de där tidningarna i stolsfickan framför en på flygplanet. Fullmatade med reklam för lyxprodukter och ytliga reportage om resmål bjuder de aldrig på några journalistiska överaskningar. Men – nu finns det ett undantag. Flygbolaget Safi Airlines från Afghanistan berättar om resmålet precis som det är utan förskönande omskrivningar. Och säljer annonser som smör.
Intervju med genetikern Svante Pääbo som sändes i Vetandets värld Fokus i SR P1. Svante Pääbo är mannen som lett arbetet med att ta fram neandetalarnas DNA, en jättebedrift som presenterades den 7:e maj 2010 i den vetenskapliga tidskriften Science.
Svante Pääbo och forskningsobjektet, en neandertalare.
Med hjälp av tre små skruttiga benflisor som kommer från några neandertalkvinnor och som är mer än 38 000 år gamla har han kunnat bygga ihop deras arvsmassa, något som för bara några år sen ansågs omöjligt för all framtid, men som nu är genomfört.
I Bamiyandalen i Afghanistan ligger idag resterna efter världens två största buddhastatyer nedanför nischerna där de en gång stod, mer än åtta år efter det att talibanerna sprängde dem i luften våren 2001.
Blick ut ur nischen där världens en gång största buddhastaty stod
Vad ska hända med resterna? Kommer statyerna att byggas upp eller inte?
I ett reportage för Vetenskapsradion Historia i P1 besökte jag Bamiyandalen för att ta reda på om det är möjligt att bygga upp statyerna igen eller inte. Tekniken finns – men åsikterna går isär om det är rätt eller inte. Afghanistans kulturministerium, UNESCO, utländska experter – och inte minst Bamiyan-dalens invånare själva – alla har de vitt skilda ideer om vad som bör ske med de cirka 25 000 fragment som de en gång så ståtliga buddhorna idag består av.
Reportaget sändes första gången den 3 december 2009 och i repris den 25 juli 2010.
Efter årtionden av krig och förfall hade ett av Kabuls äldsta kvarter, Murad Khane, begravts under två meter sopavfall och historiskt värdefulla byggnader rasade ihop på löpande band och eller höggs upp till ved. En gång vackra köpmanhus och lyxiga bostäder har genom krig och fattigdom förvandlats till ett slumområde. Lika bra att riva, tyckte många, men nu återuppstår området igen tack vare ett omfattande renoveringsarbete. Idag sjuder gatorna i Kabuls hjärta av återvunnet självförtroende.
Två byggjobbare vid restaureringen av ett tvåhundra år gammalt karavanseri i Kabul.
Reportageserie i tre delar i SR Vetandets Värld om utvecklingen av robotar i robottokiga Japan. Sändes måndag 9 november i P1. Del 3 handlar om de teknologier som just nu utvecklas för att göra framtidens robotar användbara.
De är snälla, söta, hjälpsamma – men oändligt dumma och klantiga. I Japan pågår arbetet för fullt med att göra robotarna smartare och smidigare. Men vilka är teknikerna som kan göra dem det då? I Vetandets värld idag tittar vi närmare på hur nästa generations robotar, som kan agera på egen hand, kommer att fungera.
Supersnabb robothand som kan fånga ett rått ägg i fritt fall utan att det går sönder.
Reportageserie i tre delar i SR Vetandets Värld om utvecklingen av robotar i robottokiga Japan. Sändes måndag 16 november i P1. Del 2 handlar om varför just japanerna är så tokiga i robotar.
I Sverige har vi julbocken i Gävle – en skapelse i halm som skadeglada pyromaner gör allt för att tända eld på. I Japan behandlas den mekaniska jätten som en gud. Inte i något annat land är robotar så populära som i Japan. I Vetandets värld tar vi reda på varför det är så. Och vad japanerna tänker om ett framtida samhälle där robotar och människor lever sida vid sida?
Serieroboten Gundam i verkliga livet - 18 meter hög
Reportageserie i tre delar i SR Vetandets Värld om utvecklingen av robotar i robottokiga Japan. Sändes måndag 9 november i P1. Del 1 handlar om hur robotarna förväntas förändra samhället de kommande åren.
Den senaste par åren har det varit gott om artiklar och filmer på nätet som visar robotar som utfört handlingar de inte klarade tidigare. En robot som kan simma som en fisk, robotar som arbetar i team och hakar i varandra för att bli till en större robot och robotar som lagar sig själva – eller robotar som kan iaktta människor och apa efter det vi gör. Ofta är det japaner som står bakom de nya framstegen. Men vad kan robotarna göra för nytta oss människor – förutom att kittla fantasin?
Afghanistankännaren Nancy Hatch Dupree vill ge afghanerna tillgång till böcker. Vad är det annars för mening med att lära dem läsa? I fokus-intervju i Sveriges Radio P1 med en av världens främsta kännare av Afghanistan. Sändes den 20 augusti 2009 (valdagen i Afghanistan)
Afghanistankännaren Nancy Hatch Dupree vill ge afghanerna tillgång till böcker
Afghanistankännaren Nancy Hatch Dupree vill ge afghanerna tillgång till böcker. I jättelika projekt får hundratusentals afghaner lära sig läsa – men ofta saknas det böcker och ansträngningen blir meningslös. För utan böcker har de snart glömt bort hur man läser. Den som säger det är ”afghanistans farmor”, 83 år gamla Nancy Hatch Dupree, arkeolog, författare, kulturvetare och afghanistan-kännare sedan mer än 40 år och som bor i Kabul. Nu kämpar hon för att de afghaner som just lärt sig läsa ska få tillgång till böcker.
Höga murar mellan västerlänningar och Afghaner försvårar arbetet i Afghanistan.
Varför är det så svårt att lyckas med bistånd i Afghanistan? Trots att enorma summor pengar pumpas in i landet så går det trögt med återuppbyggnadsarbetet. Säkerhetsläget gör det dyrt och krångligt och de utländska experterna gömmer sig bakom allt högre murar, men det går att arbeta på andra sätt också.
Det här Vetandets värld handlar om det man kallar återuppbyggnaden av Afghanistan – och varför det går så trögt – de senaste åtta åren har minst 250 mijarder kronor pumpats in i bistånd – men resultaten är få. Afghanerna tycker att det går för långsamt.
De som är här för att leda återuppbyggnaden är en grupp människor som lite slarvigt kallas för The Internationals – de internationella – det är de tiotusentals experter, biståndsarbetare, ambassadpersonal och rådgivare som kommit hit de senaste åren – välutbildade och välbetalda i ett av världens fattigaste länder. Nästan alla de internationella lever ett liv helt vid sidan av det normala samhället. När man går runt på gatan som en vanlig afghan, så ser man inte till utlänningarna, trots att det finns massor av dom här. Det enda man ser är höga murar och taggtråd, och avspärrade vägar – någonting som blivit mycket impopulärt bland kabuls befolkning.
– För första gången så är vi nu fler svenska poliser i EU-tjänst än i FN-tjänst, säger Ulf Strahl.
Till vardags jobbar han på Göteborgspolisen. Nu sitter vi på varsin ranglig stol i ett svettigt klassrum i polishus nummer fem i Mazar-i-Sharif i norra Afghanistan. Runt ett stort bord trängs 20 afghanska poliser i olika åldrar. Alla är män. De stirrar koncentrerat på Ulfs kollega Mikael Hedin från Uppsalapolisen som håller i dagens lektion: ledarskap.
– Alla i ett team måste dela med sig av information till de andra, säger Mikael.
Översättaren översätter. Poliserna antecknar. Ulf Strahl är chef för de sex svenska poliserna i Afghanistan som är del av EU:s polismission EUPOL. Ulf har 25 års erfarenhet av polisutbildning utomlands, i början alltid under FN-flagg, på senare år allt oftare i EU-regi. Efter talibanernas fall 2001 hamnade frågan om att förbättra landets polis långt ner på dagordningen…
